I skogen

Idag har vi varit iväg och promenerat på Tjustleden. Det är alltid roligt att komma iväg och se något annat än sitt vanliga promenadstråk.

Älgen visade oss vägen vart vi skulle gå.

Det var så fina stigar att gå på.

Kan detta vara penningastenen? Jag tror det, men Jan säger att det bara finns kredikortsstenar numera.

Vi gick uppför en väldigt brant backe, som vi kallade för Hammarbybacken. Det var efter ett väldigt fånigt tv-program vi såg igår när Pernilla Wahlgren skulle springa uppför Hammarbybacken med sin PT. Jag tror vi klarade denna backe bättre än henne, men så var den nog inte lika brant.

Här har jag fotat en text jag hittade i en veckotidning. Jag håller på med storrensning hemma på tidningar, och det går verkligen åt. Texten passar bra på mig!

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga upp en bild på en liten stolt prins. Kul att få vara med och fira honom, tyckte vi.

 

Lite bilder från min vardag.

Två dagar denna veckan har jag jobbat. Det var roligt att träffa arbetskamraterna igen, och även att göra lite nytta.När jag cyklade dit på morgonen, tänkte jag på hur många morgnar jag cyklat här i olika väder. Denna morgon var det dimma. Det är alltid lite speciellt om morgnarna.

Övriga dagar behöver jag ju inte gå upp så tidigt om morgnarna. Då väntar jag tills det blir lagom temperatur, och går ut på promenad.

Denna gång gick turen till Båtsmansstugorna. Dessa byggdes under 1700-talet till båtsmännen. Det verkar vara lågt i tak därinne. Kanske var det för att spara virke. Båtsmännen kan väl inte ha varit lika korta som jag?

Här står det en cykel redo också, för spännande färder…

Varför inte cykla till skogs? Den som är spänstig klarar det nog, men vi brukar ta bilen. Då kommer man ju lite längre. Till detta ställe har vi varit många gånger förut. Det är så mysigt att sitta här vid den lilla sjön och duka fram lite matsäck.

Här var det så tyst att man bara kunde höra träden susa. Ända tills det började smälla utav någon typ av skjutövningar. Då tog vi stigen och traskade oss tillbaka till bilen igen.

Han fyller år – IGEN!

Tänk så bra att ha bröllopsdag och födelsedag med en vecka emellan. Då kan man lägga ihop buketterna och få en väldig jättebukett.

Här vankas det andra bullar till elva-kaffet än vad vi brukar få.

Sedan blev det lite motion. Ser ni björnen som lurar på Jan?

Ok, bara lite motion. Mest satt vi och tittade på havet. Nu ska vi iväg och äta mat, så är snart den här dagen till ända.

 

Skördemarknad på Kulbacken.

När det är skördemarknad i stan brukar jag inte vara sen att hoppa upp på cykeln och åka för att se vad de har att bjuda på. Jag parkerade min cykel nedanför backen och följde strömmen med folk, som skulle gå dit.

I år fick man gå in på koloniområdet också. Det var helt fantastiskt! Det är som en liten oas med små jordlotter. De allra gulligaste små hus, med fina uteplatser och fina grusgångar så man kunde gå runt hela området.

Det finns fyra områden med kolonilotter i Västervik. Det vore ju drömmen om man kunde köpa en sådan. Kanske man skulle börja spela på lotto? Eller om man skulle få en väldig massa extrajobb?

Fattar ni vad fint det är där!

Jag köpte inga pumpor. Däremot en burk inlagd gurka som jag köpte av en arbetskamrat som gått i pension för många mer år sedan än jag. Hon propagerade väldigt för att skaffa en kolonilott. Det är väldigt socialt, och man hjälper varann med råd.

Jag kan visst inte låta bli att lägga upp varenda bild jag tog. Till och med fanns där flera äppleträd. Fantastiskt vilket jobb dessa mäniskor haft, speciellt denna torra sommar. Tyckte jag inte jag såg vilka armmuskler folk hade där. Vattenkannor är tunga!

 

 

 

Mörka moln ger brådska, eftersom det kan bli åska!

Vilken supersommar vi haft! Kanske det blir mitt mest bestående minne av hur det var när jag slutade jobba och blev pensionär. Sol, sol, sol och inte en droppe regn. Mina odlingsdrömmar blev som de blev. Bevattningsförbudet gjorde trädgården till en öken, men oj vad mycket tomater jag fått. Squash har också blivit lite grann, och tre kok potatis. Jag har i alla fall försökt.

Promenaderna har varit många, men inte alltid så långa. Ibland har vi bara gått ned till vattnet och satt oss på en bänk. Där kan man oftast få lite skön fläkt.

Idag drog jag iväg på en cykeltur till stan. Först åkte jag runt viken för att titta på de långa sofforna som man gjort iordning här längs med vattnet. Denna bild är tagen vid ett tidigare tillfälle. Idag var det en helt annan typ av moln på himlen. Jag hann att se sofforna innan det började droppa och regna. Jag åkte snabbt till biblioteket och tog skydd.

Nu har jag en ny bok att ägna mig åt, som jag tror ska bli lite lättare än den Solsjenitsyn jag läste ut idag. Som man ser på mina bilder, så gillar jag moln. Dagens moln fick  inte komma med på bild. Jag var ju tvungen att lägga in högsta växeln på cykeln, så jag hann hem före regnet. Nu har nämligen  vädret ändrat karaktär, till glädje för de som börjar jobba idag efter sin semester.

Fikadax igen!

Ja, vad ska man fylla ut tiden med om inte med fika.

Denna gången blev det Almviks café som blev vårt mål. Vi tänkte vara förståndiga och köpa smörgåsar, men här fanns bara middagssmörgåsar. Nu råkade de ha en plåt precis nygräddade bullar istället. Det var inte helt fel.

Det finns så många idylliska ställen att upptäcka. Nästa gång blir det nog smörgås i alla fall….

Här nedanför ligger det gamla tegelbruksmuséet. Här har man tillverkat tegel fram till 1971 tror jag det stod på en skylt.

Här har vi en helt annan typ av moln än de vi väcktes av vid 5-tiden i går morse. Det var ett alldeles gult sken på himlen samtidigt som det åskade och störtregnade en stund. Det visade sig att åskvädret skedde precis samtidigt som en knallröd sol gick upp över horisonten. Vi har ju inte direkt utsikt mot soluppgången vid Gamlebyviken, men jag kunde precis se den knallröda solen igenom grannens fönster. Därför vet jag att det var soluppgången som gjorde detta förunderliga gula ljussken på himlen.

Hemma i trädgården är det total öken. Att jag lyckats odla fram några stycken squash tycker jag är en prestation. För övrigt kan man läsa att det är hur enkelt som helst att försörja en hel familj på en enda squashplanta, vare sig det är ökenklimat eller andra skördetider. Vi får väl se hur klimatet är nästa år, eller har vi förstört vår planet?

Lördagsfika

I Lofta ligger ett riktigt mysigt café. Där har vi inte varit förut, och det är alltid roligt med något nytt. Fortfarande är det väldigt varmt, men i skuggan satt det bra med lite dricka och kardemummabulle. Trädet till höger på bild är en gammal tall, tillägnad barnen som far illa.

När vi kom hem tornade sig mörka moln upp bakom husen. Vad skulle det bli av detta. Vi plockade in stolsdynorna i trädgården och drog upp markisen…

Så kom regnskuren. Ja det regnade ganska hårt, men inte särskilt länge. Vi gick ut en liten promenad. Det brukar ju kännas så friskt efter ett regn. Oj vad vi bedrog oss. Vi kom hem mer svettiga än vi var innan. Det är väl luftfuktigheten som spelar oss ett spratt. Vi får vara glada att vi inte har 40 grader som i Spanien och Portugal, i alla fall.

Har jag blivit en stressad pensionär som inte ens hinner blogga?

Nej då, inte nu längre. Jag tror jag har gått i dvala istället. Det är så varmt om dagarna att man knappt orkar göra mer än det nödvändiga. Nu har jag varit dagledig i 2 månader. I början var jag full av energi. Jag hade långa listor med saker som skulle göras. Jag städade lådor och garderober. Jag hann nog gå igenom varenda vrå utav vad jag föresatt mig. Varje dag var jag ute på promenad. Nu går vi bara ned till vattnet för att få lite fläkt, och några längre fotvandringar blir det inte.

Det roligaste på hela sommaren är att vi för ovanlighetens skull lyckades samla båda bröderna Bengtsson på en gång (jodå Kalle får gå för Bengtsson även om han bytt efternamn). De små kusinerna fann varann på en gång. De hoppade i våra sängar, de lekte i lekparken och lekte med hunden Blaise och givetvis badade badkar.

Jag hoppas de kan få ses snart igen. Så småningom ska vi göra oss en tur till Västergötland igen. Vi måste bara ta igen oss lite först. Vi har ju härjat runt en del när vi hade besök i olika omgångar. Vi har varit på Astrid Lindgrens värld, och på Lysingsbadets upplevelsebad förutom att bada i Gamlebyviken och i badkaret.

Nu brinner det i hela landet. Även här i närheten brinner det, även om de säger att det är under kontroll. Nu till veckan ska det bli varmare än någonsin i Kalmar län. Man kan undra hur det hela ska sluta.

Kan man plocka 7 sorters blommor i trädgården?

Blåklockorna är bara bonus. De hittade vi på promenaden.

Här har vi självaste Rosenstenen. Det här är vårt kvarter.

Hemma vid vårt hus är Queen of Sweden det första man ser. Jan är så stolt över att han valt ut den själv.

Schneewittchen växte från början utanför köksfönstret. Nu har den fått flytta till en annan plats.

Den gula rosen trivs i lite mer skuggigt läge. Vi har två som formar sig till en portal.

De röda rosorna vill också sväva omkring i portalen, och de har funnits där i riktigt många år.

Plymspirea är ett säkert kort.

I liljan har det fastnat ett Måbärsblad, sedan jag klippte häcken häromdagen.

Pumpan är en gåva från Vimmerby.

Nu är vi redan uppe i över sju stycken, eller var det kanske nio man skulle plocka.

Nu kan jag ju inte hejda mig längre.

Levanderklocka, eller helt enkelt en sorts potatisblomma som kommer från Baldersvik.

Mattram, som mormor hade på Järnvägsgatan får bli den sista, för den ger en alldeles speciell midsommarkänsla.

Så tar vi en bild från promenaden också. Andungarna är ju så söta. Midsommarafton har varit som vanligt en blandning av sol, moln och blåst. Härligast av allt är att kunna sitta ute på altanen och äta matjessill – även om man fick ta på sig en tröja.

 

Möte på cykelbanan.

Ronja tjatar aldrig på oss att vi ska gå upp om morgnarna, men när vi väl går upp är hon så ivrig att hon nästan försöker slå krokben på oss. När vi öppnade altandörren i morse var det alldeles blött på trädäcket. Det hade regnat för första gången på säkert en månad.

Både människor och djur mår lite bättre när det blir lite svalare i luften. Det blev jag varse på promenaden, när jag mötte detta lilla rådjur precis intill cykelbanan. Jag sade till henne att stå stilla tills jag plockat bort runkeepern och tagit fram kamerainställningen på mobilen.

Jodå det gick bra att få ta ett till kort på lite närmre håll. För en tid sedan när jag och Jan var ute och gick i villakvarteren, var jag alldeles övertygad att jag såg ett uppstoppat rådjur i en trädgård. Jag visade det för Jan och vi stod en bra stund och tittade. Så fort vi tog ett steg framåt – sprang det där uppstoppade rådjuret iväg. Hur jag nu kunde tro att man kan ha ett uppstoppat rådjur i en trädgård?? Men det var ju så naturtroget, tyckte jag.

Igår gjorde vi en liten utflykt till Gränsö. Här står jag och spanar utåt bryggan där jag blev kidnappad av mina arbetskamrater härom veckan. Jag som trodde att vi skulle gå på promenad, blev indragen i en oförglömlig fest istället. Så det kan bli!