En doft av bensin och nyponros.

Denna helg är det ”Hojrock” i stan. Höjdpunkten för vår del är att titta på motorcykelparaden. Det är en aldrig sinande ström av olika motorcyklar som åker förbi.

Här tar de lite paus, innan de åker vidare.

Här kommer Stålmannen, men Pippi Långstrump hann jag inte med att fota. Hon åkte så fort…

När alla hade åkt förbi, gick vi en liten promenad för att vila öronen från allt motorbuller. Nyponbuskar, nyponbuskar hela vägen nyponbuskar sjunger Lars Winnerbäck. Det är också precis vad som är vackrast nu utefter vår promenadväg. Nu är de som allra finast.

Gränsöleden.

Ibland hör man om katter som väcker sina husbönder och tjatar på mat eller att få gå ut. Det gör aldrig Ronja. Däremot när hon märker att vi är på väg ner till köket, så är hon snabbare än blixten. Hon tar en genväg genom trappans spjälverk och är på plats vid dörren till altanen innan vi har klivit ned för första steget. I morse var det soligt och fint. Vi torkade bort regnvattnet från bordet och dukade för frukost ute. Förstärkt frukost, som pappa brukar säga. Det har vi alltid på helgen.

Sedan tog vi bilen för att hitta lite andra promenadvägar än vanligt. Det var lite stenigt i början av vandringsleden.

Jag ser havet. Här kan vi stanna, sa jag.

Kärringatänderna lyser upp fint i bergsskrevorna.

Tur att det bara var skinnet kvar av ormen!

Vi måste sitta ned en stund på hemvägen och lyssna på havet och titta på båtar.

Så blev det som vanligt: En av oss åkte bil och en av oss gick hem (åtminstone en del av vägen). Samma procedur som alltid 🙂

Gulliga djurungar längs vägen.

Nu blommar syrenerna på sista versen. Det händer ändå att jag masar mig ur min trädgård och går på promenad. Det finns något som heter ortorexi, och det är väl  i så fall ortorexi light jag har, som måste promenera eller något liknande varje dag. Hur som helst har det gjort resultat. Det allra viktigaste är att jag slipper ta dessa kolesteroltabletter, som jag inte ville ha.

Det finns så mycket att titta på efter vägen. Det är inte länge sedan man såg alla fågelbon i vattnet, alldeles intill cykelbanan.

Canadagässen går omkring i stora flockar. Tyvärr skräpar de ned något alldeles förskräckligt. Synd att de inte drar sig undan när de ska på toaletten.

Svanparet har bara två ungar, och de håller sig snällt i vattnet. Går man för nära fräser de, och begriper inte alls att man bara ska fotografera.

I den övergivna trädgården blommar vallmon så fint. Jag har en rosa storblommig vallmo, som alltid brukar slå ut till min födelsedag. I år gjorde den inte det, antagligen eftersom jag flyttade den på vårvintern i år. Hoppas den gör det nästa år istället.

Sist kommer en bild tagen utanför jobbet, sedd ur en lite vackrare vy än där jag brukar gå in. Kanske man borde ta sig en omväg ibland.

 

 

Tropisk värme

Igår var det 29,4 grader här enligt SMHI, dvs varmast i landet. På tv visade man en bild från Kiruna med en helt översnöad trehjuling i dag. Då förstår man att vi bor i ett avlångt land. I går ville jag plocka liljekonvalj, så vi tog en promenad ut på ön.

Här lade kadetterna till sina båtar förr i tiden och dansade med västerviksdamerna, läste vi på en skylt. Nu finns ingen dansbana kvar, men en grind har kommit upp vid bron. Det skulle finnas betande får, men vad skulle dessa får beta. Liljekonvaljer, vitsippor eller kanske blåbärsris. Vi såg inga fast vi gick runt hela ön, så de måste väl ha simmat i land…

Det är inte långt till stan, så möter ni ett får där så…Tror ni inte på det? En gång mötte jag i alla fall ett rådjur utanför SE-banken. Det var innan de hade lagt ned det kontoret. Nu behöver man ju inte gå till banken längre (eller?).

Lite mera skyar på himlen var det på himlen idag. Åtminstone när vi var på väg hem. Jag fick önska vart vi skulle åka, för det var ju mors dag.Där ute hade jag telefonkontakt både med min mamma och mina två söner.

Vad kan man bättre önska sig än att sitta på en klippa alldeles vid havet, så vågorna stänker upp på benen. Bättre finns nog inte!

Ronja, Ronja Rövardotter!

Man kunde tro att det var ett straff för gårdagens bravader, men så var det ju inte alls. Det var lite ovanligt att Ronja var borta så länge som hon var idag. Hon som brukar springa in och ut i trädgården, men vi hade inte sett henne på flera timmar. Långt om länge öppnade jag dörren till vårt förråd, och vem kom ut därifrån….

Igår däremot var det dramatik i trädgården. Jag höll på och grävde i rabatterna när jag hörde ett stort brak. Jag hörde grannen bakom staketet sa något, så jag undrade:

-Vad är det som händer? Hon berättade då att hon sett en skata inne i ytterligare en grannes växthus. Hon gick fram och sa strängt till skatan:

-Vad gör du där? Inte såg hon att även Ronja var inne i växthuset. Ronja, som är lite försiktig mot andra människor blev räddare än skatan. Hon såg väl inte glasrutan, utan sprang rakt mot den så den ramlade ut med ett brak. Både Ronja och skatan kom ut, men Ronja sprang in i växtligheten och vi kunde inte hitta henne. Inte visste vi om hon var skadad heller, så vi var väldigt fundersamma innan hon kom hem. Ja, hem kom hon men då hade det gått många timmar. Jan hade gått många varv runt kvarteret, och vi hade smygit lite försiktigt i den bortresta grannens trädgård. Jag fick rensat en hel rabatt, så lite nytta var det med det hela.

Ganska sent för en katt att komma hem kom hon trippandes. Vi hörde grannen på den andra sidans hund skälla på ett alldeles speciellt sätt. Den hunden som gillar att jaga katter. Då förstod vi att Ronja var på väg hem igen, och vi kunde sova lugnt den natten.

Undrar om jag sover lugnt i natt då – jag som har stängt inne Ronja i vårt mörka förråd – ganska många timmar…

Sköna maj välkommen….

Tiden den bara rusar fram. Nu är det maj, och bara man är i lä är det hur skönt som helst.

Igår var det Valborgsmässafton. Jag firade med att gå ut i trädgården för att flytta en krusbärsbuske, som jag tyckte var lite i vägen. Jag grävde och grävde. Snart kom jag till sten. Jag provade både med spade och spett. Jan öppnade dörren och tittade ut. Vad gör du? och inte har du sagt något. Jag har tagit på mig ljusa byxor, annars kunde jag hjälpt dig. Nej, jag säger aldrig vad jag ska göra. Jan däremot planerar i minsta detalj. Kanske det är skillnaden på en som jobbar och en som varit pensionär i många år. Det där med tiden menar jag. Hur som helst nöjde jag mig med det hål jag fått. Busken gick ju ned där, och jag har haft två omgångar med ryggskott senaste veckan.

Vi tog sedan en promenad på Lysingsbadet. Nu måste jag träna igen, och promenera är det bästa för mig.

Vi gick ned på minigolfbanan, som ännu inte öppnat. Det var som att kliva in i en oas. Alldeles vindstilla var det här.

Körsbärsträden blommade för fullt.

Hundratals humlor och bin surrade omkring.

Sedan tog vi en promenad genom campingen och tittade på alla husvagnar. Den ena flådigare än den andra. Altaner, med vindskydd och allt vad man behöver, som vid den finaste sommarstuga. Det måste vara lite speciellt att bo så nära varann.

Nu var det inte lä längre, och bra var väl det för då fick vi gå lite raskare. Jag kan säga att bilderna ljuger lite. Här blåste det faktiskt lite i nacken. Nu väntar en kort vecka, för oss som jobbar dagtid. Jag kan säga att jourerna saknar jag inte ett smack!!

Kvällsbloggat

Där som ingen någonsin kunde tro att jag kunde vara!! Så nära en häst har jag inte varit sedan jag som 6-åring fick sitta upp på en häst på Köpenhamns tivoli. Jag skulle skrivit om detta tidigare, men det händer så mycket konstigt i min dator ibland. Nu är det lugnt igen, och jag hoppas det så får vara.

I påsk var vi västeröver, och hälsade på släkt (och hästar). När vi åkte hem fick jag ryggskott. Som vanligt kom det utan vidare, dvs som ett skott. Jag kan inte skylla på någon ridtur eller något annat heller. Nu är det bra i alla fall.

Tur att det inte var samma väder som igår. Då kom en rejäl hagelskur, och frost på taken är det nästan varje natt nu.

Haglen smatterade i min nya rabatt. Som synes älskar jag sten, helst så stora som möjligt. Ett flertal grävdes upp när vi gjorde altanen, och då var jag snabbt framme. Några små ynkliga jordgubbsplantor växer i kanten än så länge. Vi får se vad det blir mera.

Slutligen måste jag få lägga ut en bild från 1955. Stor uppmärksamhet har den fått i gruppen ”Eminenta och senila Grästorpare”på facebook. Hur min pappa kunde cykla med mig på knät och samtidigt vinka….

 

Ur led är tiden!

 

 

Är det konstigt att man blir förvirrad? Varje dag när jag går till jobbet, går jag förbi S:t Gertruds kyrka. Klockan på ena sidan ser ut som om den är fem i fyra. Den andra ser ut som om den är tio över sju. Man kanske kan välja vilken tid som är lämpligast? Annars är det ännu ett bevis på att tiden är ur led. I går var det ett terrordåd i centrala Stockholm. Otäcka saker händer över hela världen. Det är lika hemskt var det än händer!

Precis lagom till att vi skulle inviga vår nyrenoverade altan kom solen fram. Fint att kunna sitta ute och äta smörgåstårta med gamla arbetskamraten.

Ja, just det. Vi skulle ju visa hur altanen blev också.

Jag tror jag vet några som vill se hur det blev.

Jag vill också vara med och fira altanen, sa Ronja 🙂

Första april

Idag får man luras hur mycket man vill. Jag hörde något skämt på radion i morse, och såg även något i tidningen. Det får väl stå för dem. Jag tror jag avstår från att luras.

Jan och jag jobbade lite i trädgården när den värsta morgondimman lättat. Vi förbereder lite inför renoveringen av vår altan.

Precis när vi var färdiga och jag hade bestämt mig för att gå ut på stavgång, sken solen upp.

Solen värmde på mer och mer. Jag insåg att jag hade alldeles för varma kläder på mig.

Den tjocka halsduken fick hänga som en svans ut ur fickan, och svetten lackade. Det blev en ganska rejäl promenad för att vara mig.

Nu har vitsipporna kommit också. Snart blommar de i stora fält, men det får vi väl vänta lite på. Sedan blev det köttfärslimpa med pizzasmak och kikärtspasta. Därefter ”soffhäng” vid tv:n.