Utlandsresan

Sjön Maren

Fina vandringsleder finns utmärkta runt sjön Maren. För några dagar sedan cyklade jag dit och valde att gå Äppeluddsleden som är 2,5 km. Det gick bra i början, men hu vad vattensjukt det blev framöver. Då var det redan för sent att vända om och byta till gummistövlar. Igår ägnade jag timmar till att rengjöra mina skor, och då gick ju också den dagen till ända.

Se sån stil han har!

Vi har varit i Norge och firat tjugondedag Knut. Sonen fyller ju år då, men självklart är det sonsonen som blir huvudpersonen. Han gillar väldigt mycket att spela spel på sin dator. Inte behöver man vara stillasittande för det tycker han, och lägger upp foten bakom huvudet.

Vid Karl Johans gate

En helg går fort, men vi hann åka en tur med trikken och bese Oslo centrum lite grann. Roligt tyckte vi var att Daniel har en mössa som det står Västerviks IK på.

Vi spelande ”vanliga spel” också

Franz slog förstås både farmor och farfar i timeline. Senare var vi ute och letade skatter s k geocatching.

Vi hittade den!

Så var det dax att åka tillbaka till Sverige.

Mot Sverige igen.

Molnen tornade upp sig i fjärran. Vad skulle detta bli för väder? När vi närmade oss gränsen gick solen upp och det blev inte så mycket av något oväder.

Utsikt från mammas balkong

Sedan sov vi två nätter hos mamma.

Nya köket

En kväll var vi och besåg Kalles och Evelinas nya kök. Det var lite skillnad mot förra gången vi var där, när allt var utrivet och de fick diska på toan.

Elliot och en av de nya katterna

Det är inte så lätt att hålla reda på vad alla djuren i Frändefors heter. Därför avstår jag från att namnge katten på bilden. Katterna heter annars Tiger, Tuffing, Peking och Dylan. Hundarna heter Blixten och Blaise.

Hundarnas vattenskålar

Djuren är viktiga här, och de får verkligen dricka kungligt.

Vintergäck

Nu är vi hemma igen, och på vår gård blommar Vintergäcken. Det kanske inte är så konstigt förstås, för enligt namnet ska den väl blomma på vintern. Om de nu är vinter nu?

Gott slut och gott nytt år!

Hon siktar mot nya mål!

Nu får vi lov att vända ryggen mot 2019 och försöka lära oss skriva och säga 2020 istället. Hur detta ska bli får vi väl se. I stort sett hela Australien står i brand, och Trump har verkligen ställt till det. I Sverige har vi fixat till det så de bättre bemedlade får det bättre, sjukvårdspersonal sägs upp och sjukhusen får gå i stabsläge rätt vad det är. Sverigedemokraterna är på frammarsch… Jag broderar på den”gamla damen” så jag knappt har tid att gå ut. Det får nog bli lite förändring på både det ena och det andra.

Lokalt motiv

Jag är faktiskt på gång igen efter att motionerandet varit lite trögt i november och december. Nu har ljuset kommit tillbaka och igår var jag till och med på andra sidan järnvägen. Tydligen ska det vara lite konkurrens mellan de som bor söder eller norr om järnvägen. Nu har jag alltså varit över gränsen med mina apostlahästar. Så fick jag se en väggmålning som var ännu finare än de vi har på norr.

S:ta Petri kyrka

På hemvägen gick jag förbi samma kyrka som var på målningen, fast i verkligheten.

En hälsning från rosen som inte vill dö

Nu förstår jag varför rosorna brukar vara så fina, som är nedpetade precis intill husväggarna – eller inte.

Badande änder

Idag gick promenaden åt andra hållet, och då var det faktiskt badväder – åtminstone för en del. Som vanligt tar det ett tag innan man vänjer sig vid att skriva 2020. Konstigt nog brukar man vänja sig vid det mesta.

Ur led är tiden

God fortsättning!

Ena dagen är det ”pissväder” och andra dagen är det likadant. En riktig promenadfreak måste ändå trotsa vädret ibland och slänga sig ut i verkligheten. Vad gör det om glasögonen regnar igen och alla kläder måste hängas för tork över badkaret när man kommer hem.

Det finns faktiskt något blått bakom molnen

Man får tänka på att det var faktiskt en dag som molnen skingrade sig en aning. Då får man vara snabb om man inte bara ska se det genom fönsterrutan. Annars har både november och december varit ovanligt grå. Nu har vintersolståndet varit, så dagarna blir sakta lite ljusare.

Vattenspegel utan tillstymmelse till is
Dan före dopparedan

Enligt gammal tradition klär Jan alltid granen dagen före julafton med stor koncentration. Enligt vår son är granen precis lagom stor att lägga julklappar under. Undrar vad han menade med det?

Klart

Vi blev nöjda med resultatet i alla fall och firade med glögg och pepparkakor.

Dränkt käring

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, som förskolleläraren sa. 🙂

Dragspelsmusik i parken

Spelemännen

Plötsligt var det nästan som om våren kommit. Så klart det måste bli lite dragspel och annan musik i parken. Trist att näsan vittrat sönder på den ene och den andre verkar som om han fått munsår. Trevliga ser de ut ändå och man blir ju alltid glad av fin musik.

Greta Thunberg i ett skyltfönster, konstnär: Eremias Ekube

Unga Greta Thunberg har blivit en riktig världskändis. Nu sitter hon på tåget på väg hem för att vila upp sig. Hon har sett så liten och blek ut när hon smygit fram i folkmassorna. Vilken storm hon rivit upp! En alldeles omöjlig uppgift kan man tycka. Hon/vi har många stora gubbar emot sig. Det ser mörkt ut.

Snöbollar i töväder

På torget finns det lite prylar som ska försöka få oss i julstämning trots allt. Jag lyfte aldrig på locket, men här finns löfte om att få låna snöbollar. Det är väl sådana snöbollar man får räkna med i framtiden när vädret varken är si eller så.

Spegelblankt

Luciadagen

Staffan stalledräng och Lucia

Staffan stalledräng och Lucia har letat sig fram ur de djupa vrårna och lyser upp lite när vi dricker vårt ”11-kaffe” idag. Det regnar och regnar och jag vill inte gå ut för en sekund idag.

Syateljén

Jag har arrangerat mig en syateljé, ja något måste man ju muntra upp sig med i allt det gråa. Det är så många färger i mitt broderi och alla finns i uppmärkta plastpåsar, som hänger 5 och 5 på ett klädstreck. Jag har fått för mig att det ska vara lättare att bläddra sig fram till rätt nyans.

En härlig leksak

Klädstrecket består av ett resårband, vilket Ronja lyckas få upp i en väldig sväng. Bra, för hon gillar inte att jag använder en massa plastpåsar. Nu får man bara tänka på att plastpåsearrangemanget fixade jag på 1980-talet. Då var det mera inne att använda plast. Nu kan man kalla det för återanvändning.

Fotnot: Broderiet är något jag återupptagit från 1980-talet, då jag fick ge upp ganska snart. Nu hoppas och tror jag att jag fått mera erfarenhet och tålamod med åren. Kan det bli färdigt inom nästa 10-årstid??

Röd amaryllis

Tidigare i veckan har vi tittat på Nobelbanketten. Det är intressant att lyssna på vad de duktiga vetenskapsmännen åstadkommit. Båda litteraturpristagarna var lite kontroversiella, men skriver de bra böcker så var det väl det som gällde. Så tittade vi förstås på alla fina klänningar. Någon såg ut som en röd amaryllis.

Vit amaryllis

Andra såg ut som en vit amaryllis, men då var det oftast med betydande svarta inslag också, vilket tydligen var en innefärg.

Julkaktus

Inte är det väl styggt att likna någons klänning vid en julkaktus? Det är ju mest färg och form jag tänker på.

Himlen stod i brand

Dagens himmel vill ingen titta på, så nu får man drömma sig tillbaka till tidigare i månaden då det nästan såg ut som om det fanns en sol därbakom. Ha en fin luciadag ni som läser detta!

Dimman lättar.

Novemberväder

November har bjudit på extremt dimmigt, grått och tråkigt väder. Det har varit närmre rekord i grådagar i november.

Novemberkaktus

Novemberkaktusen däremot har gillat tillvaron, den har nästan blommat ihjäl sig. Detta är trofasta blommor som kommer igen år efter år, mer eller mindre.

Budgivning på myrstack

Svensk fastighetsförmedling försöker pigga upp sig med att lägga ut en myrstack till försäljning.

Grattis på födelsedan pappa sa Elliot!

Här är storrenovering på gång, så köksbordet och alla köksattrialjer finns i vardagsrummet. Elliot vet precis var alla saker finns, så det är bara att fråga honom när man inte hittar. Tårta och kakor kunde vi äta i alla fall.

Dylan, Tuffing och Peking

Man kan gissa att det är födelsebarnet som fått bestämma namn på kattungen Peking, till fotbollslaget i Norrköpings ära.

Minneslunden

Synd att pappa inte fick vara med om sin 95-årsdag. Mamma, min bror med familj och vi var i alla fall där med ljus och blommor.

Snön är här!

Igår snöade det, och genast blev allt mycket ljusare. Idag har solen skinit och nu smälter det bort igen.

Gröna gången.

Härligt med sol, men det var inte värt mödan att knäppa på sig broddarna. Hoppas vi får behålla både snö och sol några dagar! Nu ska jag baka lussebullar för imorgon är det 1 advent. Stjärnorna och adventsstaken är redan framme.

Trevlig advent till alla!

Jag har sett solen!

November – försök att hitta något positivt med det. Det är inte det lättaste. Vädret har senaste tiden varit grått, dimmigt, blött, mörkt osv. Jag har knappt velat gå utanför dörren. Jag har suttit och broderat på min tavla, och det går mycket sakta framåt. Den kanske blir färdig om 34 år – då är jag 99 år – om jag lever då. Kanske lika bra att vänta ett år till, så är jag jämt 100 🙂

Solen kom fram lite grann idag!

Jag gick idag upp på den så kallade ”Kulbackens” topp, och där minsann så såg jag solen. Uppe på Kulbacken fins ett museum, ett utsiktstorn och några gamla stugor. Jag vandrade runt dammen, där det brukar simma änder. Den var nu helt igenväxt av Kaveldun. Hur kunde detta ha gått till? Är det änderna som fått för mycket mat, så de bajsat för mycket näring ut i dammen? Mycket kan man fundera på i klimatet och miljöns dagar. Men där fick jag se några jättefina nypon. Jag närapå snubblade in i taggar och snår, för detta ville jag ha bild på.

Se så fina nypon!
Ett bygge på gång

På hemvägen gick jag fram och tittade på det flytande hotellet de håller på att bygga. Skulle det inte bli större? Kanhända det är fler moduler på gång längre bort som ska skeppas hit. Jag är inte helt uppdaterad på detta. Det får väl bli någon mer promenad hit bort framöver, för att stilla min nyfikenhet.

Blank som en spegel

Så var det dax att dra sig hemåt igen. Det fanns inte en krusning i vattnet. När jag kom hem tror jag mig om att ha promenerat bort vissa kalorier som jag inte borde fått i mig idag vid fika på sjukhuset och tårta på ICA. Jag tror jag är plus minus noll eller kanske lite minus, om ni förstår vad jag menar…

Jag har hittat något i min låda…

Faktiskt var det så här det började. Jag som älskar allt som har med Norge och framförallt naturen där, ser på alla tv-program om de så bara nämner ordet Norge. Härom veckan såg jag ett kort program, det var nog bara på 10 minuter. Där fick man följa två äldre gubbar som regelbundet brukade träffas och brodera. De sydde de allra finaste och krångligaste tavlor. Har inte jag en gammal tavla någonstans tänkte jag. Kan de så kan väl jag. Visst hittade jag den gamla gobelängen med medföljande gratulationskort från mamma och pappa 1985. Jag hade sorterat upp alla färger markerat mitten, men sen bara sytt några få stygn. Detta hade gått mig över huvudet. Nu har jag börjat igen.

Äppeldalen

Nu förstår jag precis mitt dilemma den där gången. Vilka glasögon ska man ha på sig för att kunna se de där små puttefjantstygnen, eller går det bäst utan? Det krävs att man har bra belysning och man måste vara skärpt i skallen. Här är det inte mycket som funkar. Kommer jag att vara envis eller hamnar alltihop i lådan igen? Det går inte att slänga, för jag är övertygad om att detta är ett värdefullt handarbete. Hur som helst – det krävs mycket pauser. En av dem blev en cykeltur till Äppeldalen. Här fanns många nya vandringsleder. Själv hade jag cykel, vilket inte var så jättelämpligt. Bra nog var jag ordentlig att ha hjälmen på.

Bikuporna

Fiffigt att ha bikupor här, där man kan förvänta sig många blommor på våren. Visserligen ser en del träd ser lite mossiga ut, men ändå. Lokalodlat är alltid bäst. Jag har läst att en del annan honung blandas ut med socker och annat. Vi köper alltid ”Bi-Leifs” honung. Daniels gamle lärare.

Höstnypon

Nej nu undrar jag om jag inte ska trampa mig hemåt för att sy ett stygn eller två. Om jag inte orkar kan jag börja läsa i en av mina låneböcker. Biblioteket har varit stängt länge för renovering av lokalerna. Idag var det ”Smygöppning” trots att det inte är riktigt färdigt. Såklart var jag där och kollade, eftersom jag behövde en paus igen 😉

Fortfarande sitter löven kvar.

Ute är det mörkt och grått, men tittar man ut genom detta fönster blir man på bättre humör.

Det gamla körsbärsträdet levererar

Tur det, för annars är det mesta lite trögt den här årstiden. Min evighetslånga förkylning börjar dra sig mot sitt slut. På torsdag ska min eländes tand åka ut.

Allting är grått, grått, grått

Vi har bytt bil, så då tog vi en provtur för att vänja oss vid spakarna. Det är väldigt praktiskt att ha bil. Vi storhandlar en gång i veckan. Hade vi inte bil hade vi väl fått skaffa oss en elektrisk flakcykel istället. Då skulle vi däremot inte kunna åka till släkten i väst med den. Kommunala färdmedel är inte att tänka på. Vi bor ju i världens ände.

Landskapet blir nästan lite magiskt för i allt det grå försöker något ljust tränga sig igenom. Den nya bilen är lättkörd och bra. Det är det enda som jag bryr mig om. Fyra hjul och en ratt, sedan får det inte vara några mer bekymmer med det.

Höstnypon

När vi kom hem grävde jag upp pallkragen och plockade in de sista astrarna. Jag har fått för mig att jag ska gräva en grop i ena ändan, sedan ska jag fylla hela pallkragen med höstlöv. Sedan lägger jag jorden ovanpå. Kommer det inte att bli världens bästa kompost? Nu ska jag bara vänta på att löven ska falla ned.

PS När jag grävde i pallkragen hittade jag kvarglömd potatis som räcker till en middag eller två. DS

Högt uppe på berget.

Det varnades för dåligt höstväder idag. Ändå sken solen när vi vickade på persiennerna. Då blev det en tur till Habors klint.

Det var ett tag sedan vi gick uppför den branta stigen här. Med jämna mellanrum finns det bänkar där man kan sitta ned och filosofera.

Det blåste lite, men i skogen var det lugnt.

Inte behövde man bli trött i benen här inte. Det var tätt mellan bänkarna.

Ändå blev stegen tyngre och tyngre. Stigningen är brant, åtminstone för oss.

Vi tar en liiten paus bara.

Men nu fär det bli slut på drömmandet. Nu får vi ta fram spikskor hacka och rep…

Jan sa, det är nog sista gången vi klarar att bestiga det här berget.

Utsikten gjorde att det var värt allt besvär. Här ser man Gudingen från alla håll.

Därnere på ön har Skarvarna ställt till det. Det  ser lite tråkigt ut, men de ska väl också få leva, eller?

Dax för nedstigning – och tänk! Vi klarade det med!

Nu är vi väl ändå värda att få lägga upp fötterna på soffbordet och slappa lite – nej visst nej – vi har inget soffbord! Då blir det bara slappa då 🙂