Är sommaren slut nu?

Vid min dator har jag satt upp en förteckning över alla sommarvärdarna på sommar i P1 på radion för i år. Jag bockar av alla som jag lyssnat på. Det blir ganska många, för det är en alldeles utmärkt sysselsättning samtidigt som jag broderar på mitt oändliga broderi. I söndags avslutade Laleh med det sista sommarprogrammet, så nu undrar jag om sommaren är slut.

En hemesterbild

Det är många sommarpratare som är oerhört fashinerande som till exempel Björn Natthiko Lindeblad, Betlehem Isaak, Eveline Jacobsson, Lena Endre och förstås Yngve Gustavsson. Evelin Jacobsson är intensivvårdssjuksköterskan som kunde beskriva jobbet med de covid19-sjuka på ett enkelt sätt. Som gammal röntgensjuksköterska är jag ju ganska insatt i hur jobbet på en intensivvårdavdelning går till – i vanliga fall. Nu har det verkligen inte varit som i vanliga fall. Personal som är ovana vid respiatorer och alla andra maskiner de har där har fått rycka in. Man har även varit tvungen att använda sig av så gammaldax maskiner att inte ens de vana känner sig säkra med dem. Helt fantastiskt att det fungerat så bra som det har. Hur det ska sluta vet ännu ingen människa.

Rosorna gillar vårt torra klimat

Just nu lyssnar jag på sommarprogram som jag missat och tror skulle kunna vara bra. Jag lyssnar på Marie-Louise Ekman, som förstås berättar om sin man Gösta Ekmans sista tid. Han hade cancer i gallgångarna. Marie-Louise hade sagt till Gösta att hon inte ville dö. Gösta tyckte något annat. Han sa: När kroppen är klar finns det inte så mycket att spela med längre både för dig själv och andra. Ja det kan man ju fundera över.

Gungeli gung gungeli gung

Vad har jag då gjort i sommar, utom att höra på radio. Jag har gungat, här i rosparken på Gränsö slott hemma i Västervik.

Tavla på hotell Örnen i Torsby

Plötsligt öppnades gränsen mellan Sverige och Norge. Kalmar län, Östergötlands län, Örebro län och Värmlands län utgjorde en grön gata för oss så vi kunde åka in i nabolandet. Tur för oss att vi åkte då, för norrmännen är väldigt rädda för smittan som finns i stor del av vårt land. Fortfarande är Kalmar län grönt enligt dem, men det kan snart ändras.

Gungeli gung

Jag hann i alla fall att få gunga i Norge också, med perfekt avstånd mellan mig och Franz.

Gungeli gung

I Dalsland gick det också bra att gunga. Jag undrade med Elliot om jag också kunde gunga där. Han funderade lite, så frågade han hur gammal jag är. 66 år. Ja men då kan du gunga! Då vet jag det.

På balkongen

Vilken tur att det var väder så vi kunde sitta på balkongen, för då kunde vi träffa mamma också. Så blev det en släktresa igen och det är 5 och 7 månader sedan sist. Ingen vet när det blir härnäst.

Nu är vi tillbaka ”i spenaten” igen. Skönt så länge alla är friska!

Ibland måste man pausa lite.

Mitt vänsteröga har varit trassligt i många år, men dessa problem tror jag de flesta i min ålder har med droppar för att man är torr i ögonen. Nu var det extra besvärligt med en stor vagel som skavde på hornhinnan. Till slut ringde jag vårdcentralen. Kan du komma om en halvtimma? Just det nu vill ju ingen gå till sjukvårdsinrättningar, inte jag heller. Jag fick träffa 4 läkare på 2 timmar, eftersom de skickade mig till ögonmottagningen på sjukhuset. Jag hade något mer på mitt undre ögonlock som måste opereras bort snabbt, för det kunde växa till sig och jag hade haft det länge. Snabb operation fick jag också. Jag fick en tid, men de ringde in mig en vecka tidigare och sa: Kan du komma imorgon? Nu har tre veckor gått sedan dess så nu ska det snart vara bra hoppas jag, men det var inte skönt vare sig att opereras eller ha stygn så nära ögat. I morgon får vi se vad doktorn säger. Skönt att veta att det var något ofarligt i alla fall.

Måsungarna

Igår när vi gick på promenad låg dessa två måsungar på en brygga precis intill cykelbanan. Jag kommer ihåg att det låg två där förra året sannolikt på samma ställe. Undrar var de ruvat på äggen någonstans. Kan det ha varit under bryggan? Konstigt att det ligger två där varje år.

De gillade inte att fotograferas i profil, så vi gick snabbt därifrån.

Längre bort fanns det fler små puttiga ungar. Jag vet inte vad detta är för sorts fåglar. Smådopping kanske?

Här är det mera grejor som jag inte vet vad det är. Jag har undrat så vad det skulle bli av denna växt med så ludna blad. Den har bara kommit till oss kanske med någon humla eller ett litet bi. Hoppas den ska trivas i vår vildvuxna trädgård!

Grattis till oss på nationaldagen!

Mors dag

Något som är väldgt inne just nu är att fira både det ena och det andra digitalt. Härmed får vi fira den svenska nationaldagen digitalt genom att titta på en bild när jag äter Morsdagstårta. Den smakade alldeles utmärkt kan jag upplysa om. Vädret var också toppen den dagen. Idag får man glädjas åt att regnvattentunnan åter snart är full igen.

Stilleben

Ronja trivs som fisken i vatten när hon fritt får springa in och ut. Igår lyckades hon få en fästing, som satte sig på ett ovanligt dumt ställe precis under hakan. Jag fick ha ett omåttligt tålamod för att få bort den.

Ute på vandring

Promenader och utflykter går att variera i oändlighet, bara man vill.

Vid Almviksbadet

Jag kör en lite tuffare stil med solglasögon och keps eftersom jag tydligen slarvat med detta tidigare. Jag är uppsatt på operationslista och hoppas på en snabb tid för mitt ena öga- fast helst av allt sitter jag bara ute i solen och fikar.

Bloggväder

Himlen är grå och regnet faller. Perfekt väder för att steka en massa pannkakor och kanske frysa in några. Dessutom kan det passa bra att blogga medan smeten står och sväller. Regnvädersbilder har jag inte så många i arkivet, men detta var faktiskt en sådan dag. Fint tycker jag att man kan gå i skogen fast den ligger mitt i stan. Här är bakom vårdcentralen.

Skogen mitt i stan

I torsdags var det Kristi himmelsfärdsdag. Då åkte vi på en utflykt till Loftahammar. Så härligt att se riktiga havet ( ja visst är Östersjön riktiga havet)

Fikaställe – javisst men en annan dag

Det ser så skönt ut på bilden, men det blåste kalla vindar. Vi åkte till en annan strand med vår kaffekorg.

Lilla stugan på Kulbacken

De allra flesta dagarna blir det apostlahästarna som får styra färden. Här vid muséet ligger det allra gulligaste lilla hus.

Semestra hemma är något som är inne nu i coronans tidevarv. Det är inga problem för mig. Man går omkring som i en annan värld och hör alla skräcksiffror om hur många som dagligen dör i Sverige. Mamma har gjort uppehåll med sin hemtjänsthjälp eftersom smitta har upptäckts bland flera i personalen. Nu har jag varit och lagt på ett paket till henne med morsdagspresent. Man vet aldrig när vi får lov att träffas igen.

Hjälp – det verkar som det redan är höst!

Det var då det

För inte alls länge sedan var det så här varmt och skönt. Såklart promenaderna gick nere vid Gamlebyviken. Nu är det knappt så man vill gå på promenad alls. Idag har jag bakat frallor. Det är en bra sysselsättning när vädret är ruggigt. Man får trösta sig med att många har det mycket värre vädermässigt. Snö och snöblask förekommer till och med i Skåne såg jag på tv:n. Hoppas det varma vädret kommer tillbaka snart. Jag vill sitta på altanen och läsa böcker, och drömma mig bort från coronans värld.

Sköna maj välkommen!

Mitt gamla körsbärsträd lever än

I vanlig tradition var det kallt och regnigt på Valborgsmässafton och första maj. I går var jag inte ute särskilt länge, men regnvattentunnan blev i alla fall full. Idag vaknade vi till en fantastisk morgon. Solen sken och jag gick glatt omkring i trädgården med min kära sekatör. Sedan tittade vi på nyhetsmorgon på tv4. Vi skulle se ett inslag som de reklamerade för att det skulle komma snart. Det skulle bara vara lite matlagning först, och sedan skulle det bara vara lite reklam för en nyutgiven bok, och sedan bara det och det men sedan efter reklamen… Nog kan man bli galen på tv4! När vi äntligen sett det reportage vi ville se gick vi ut på promenad. Det var bara det att då hade det blivit kallt och molnigt. Ut kom vi i alla fall.

Fint hinder i vägen

Förra veckan var vi ute med bilen. Det var visst inte bara vi som tänkt samma tanke. Parkeringsplatsen vid Segersgärde var alldeles fullsatt. Vi vände bilen, men fick ändå se de fina orkidéerna Adam och Eva från bilfönstret. Behållningen var ändå dessa söta kalvar som ännu inte lärt sig trafikvett.

Hur söt kan man vara?

Nu går jag tillbaka in i min karantän, förr eller senare dyker jag upp här och babblar igen.

Det kommer att bli bättre

Himlen visar sin vackra sida

Vi var några som vaknade tidigt i morse och tänkte på hur det var idag för ett år sedan. Då var det skärtorsdagsmorgon och pappa drog sitt sista andetag. Så knepigt att förstå. Han blev 94 år, så han hade levt länge.

Minneslunden i Västervik

Självklart skulle pappa ha röda rosor idag, så vi begav oss till minneslunden. Hade det inte varit för omständigheterna kring corona, så hade vi rest till Tengene kyrkogård. Nu rekommenderas ju inget resande och alla över 70 år ska skyddas. Vi följer förstås detta, så det fick bli en tur till kyrkogården i Västervik. Vi har inte så ofta ärende där så vi försökte följa kartan vid porten. När vi gått genom hela området mötte vi en äldre man som visade oss tillrätta. Han var väldigt pratsam och trevlig. Nu vet vi mycket om honom och han om oss. Nu hittade vi lätt fram genom gångarna. Pappa fick sina blommor, om än på en annan plats än hans hembygd. När jag talade med mamma i telefon sedan berättade hon om pappa. Han träffade ju alltid på någon att prata med när han var ute och gick. Hon frågade ibland : kände du den där personen. Det var inte alltid säkert att han gjorde, men han sa att han eller hon kanske inte hade haft någon att tala med idag. Nu tror jag att den där mannen vi träffade inte hade pratat med någon förut idag.

Det är annorlunda tider nu, men för oss pensionärer är det inte så stor skillnad. Jan som är riskgrupp får hålla sig lugn, och jag får göra lite andra saker än jag brukar. Det funkar ju bra när man är två. Många andra är väldigt ensamma. Mamma träffar endast hemtjänstpersonal numera. Nu är det mycket diskussioner om hemtjänst och äldreboende som inte har skyddsmaterial och många olika personer passerar. Hade inte mamma hemtjänsten som kommer två gånger om dagen kanske hon knappast skulle möta en enda person per dag.

I Norge ska skolorna för de yngsta starta om någon vecka. Franz har studerat hemma via datorn nu en tid. Han går i tredje klass (hade kallats för andra klass om han bott i Sverige). Idag var han ute på gården en stund. Genom fönstret hade föräldrarna sett att han talade med två andra barn. Sedan gick han och lekte för sig själv. När han kom in undrade de varför. Jo de hade ju blivit tre tillsammans och de tillhörde inte familjen!

Alldeles nyligen fick man bara träffas i en grupp på två personer om de inte tillhörde samma familj. Nu har man lättat lite på reglerna och alla friska barn får leka tillsammans i små grupper både ute och inne. – Det blir nog mycket för både lärare och föräldrar att förklara framöver när skolorna börjar igen och samhället sakta ska öppnas. Hoppas allt ska gå bra!

Snart planteringsdax, men katten tror jag gjort en gigantisk kiss/bajslåda

Coronja

Hemma igen

Mitt i allt prat om corona hit och corona dit såg Ronja till att vi fick lite annat att tänka på. Ronja brukar få gå ut när vi äter frukost, sedan springer hon in och ut men är sällan borta mer än 1 eller 2 timmar. 1 april ställde hon till med ett litet spratt. Vi såg henne senast vid 10-tiden. Jan går alltid med jämna mellanrum och ropar efter henne utmed staketen. Ingen Ronja. Grannen bakom oss undrade också. Ronja brukar alltid vara med henne när hon jobbar i trädgården. Det kom ingen Ronja på hela dagen, inte heller på kvällen. Hela natten sov vi med bakdörren på glänt. Först kom den svarta katten, och senare en katt med lurvig svans, men inte Ronja. Vi flyttade upp maten till övervåningen för att inte locka in fler objudna gäster.

En hel natt utan Ronja! Vi anmälde till polisen. Vi annonserade på facebook på två ställen och på Djurskyddet där vi en gång köpte henne. Vi satte upp lappar på området där vi bor. Vi till och med gick en runda och frågade folk som bor nära. En granne hade sett henne ungefär när vi såg henne själva men inte senare. En annan granne sa att det är vanligt att katter blir intängda på kanotklubben. Jag tänkte vi skulle gå dit nästa dag när kanotklubben öppnar igen. Vi fick gå och lägga oss igen med bakdörren på glänt.

Nu hade vi nästan gett upp om att Ronja skulle komma tillbaka. Många andra katter kan ju vara borta länge, men Ronja är inte sådan. Inte kunde vi sova – trodde vi. Ändå måste vi slumrat till.

Mitt i en dröm hörde jag långt, långt borta hur något pep lite ynkligt. Det kom närmre och närmre. Jag bara flög upp ur sängen och ropade Ronja…

Jan flög också upp och trodde att jag hade försovit mig. Jag skulle nästa morgon vakna tidigt och ringa och väcka mamma, som hade en tid att passa.

Så kom hon där intassandes, helt oberörd av att det varit världens storm och snöblandat regn som kom ned på tvären. Alldeles torr var hon men beklagade sig inte för något. Inte vet jag vad hon ville berätta. Kanske hon blivit jagad av någon hund eller katt och klättrat upp i något förråd, och sedan inte kommit ut. Hade varit spännande om katten kunde tala – i vart fall så att jag begrep vad hon sa…

Mars

Krokusen stod så fint i blom.

Mars är en underlig månad. Än är vädret si och än är vädret så.

När vädret är så!

Efter dagens promenad satt vi idag ute på altanen och fikade. Det var inte samma dag som den övre bilden togs 😉 .

De första vitsipporna

När jag tog vitsippebilden fick jag bara med mig 4 stycken hem. Idag plockade jag en hel bukett.

Björkskogen

Så har jag skrivit ett helt inlägg utan att nämna corona, det hemska viruset som sprider sig över hela världen. Vi har ju varit ett resande folk, men det går inte längre. En del kommer inte iväg, och en del fastnar i en diktatur. Vem ska handla mat åt gamlingarna över 70 år? När ska vi någonsin få hälsa på våra släktingar igen? Hur många fler ska bli sjuka? Ska jag jobba när de ringer och ber mig? Kanske vi får veta vartåt det brakar framöver, eller också var det bara en dröm?

20200229 – ett unikt datum.

Iskristaller

Lite vinterkänsla har kommit till oss så här i slutet av februari. Just idag är det en speciell dag som bara återkommer vart fjärde år. Jag hörde om en kvinna som fyllde 107 år just idag, hon hade lite svårt att säga hur många år hon egentligen är 😉 På tv:n sades just att idag den 29 februari är den dagen som kvinnor får fria. Knasigt tycker jag. För det första är jag redan gift, för det andra kan väl vem som helst fria som är säker på att inte få nej, och det vilken dag som helst.

Iceage

Vattentunnan har blivit riktigt vintrig och fin. Den har blivit både tömd och fylld denna vinter. Tidigare i februari började det regna så väldigt. Översvämningar förekom både här och var. Då tänkte jag att jag skulle få lite regnvatten till mina krukväxter, och satte fram tunnan igen. Igår när jag tog denna bilden var det svårt att få något regnvatten till blommorna. Frågan är hur det fortsätter, för nu tycker jag det verkar som det regnar. Imorgon blir det spännande att se hur det går för de som ska köra Vasaloppet. Det brukar ju vara roligt att se starten särskilt. Då blir morgondagens planering först se Vasaloppetstarten och sedan vattna omplanterade Pelargonier med regnvatten. Vi får se hur det går med det ena och det andra…