Svansjön

Alldeles orädd stod den här måsen och spanade vid stranden när jag var ute idag. Äntligen började molnen skingra sig lite, och dimman som följt oss de senaste veckorna var puts väck.

Hela sommaren har vi kunnat föja en svanfamilj, än är de här och än är de där när man promenerar utefter viken. Dessa två är väl nu tonåringar har jag fått för mig.

Till våren tänker jag mig att de är vita, som vuxna svanar brukar vara. Det börjar redan synas vita fläckar i deras fjäderdräkt. Men var är föräldrarna?

Men oj. Långt därute står de och sover!! Nu kan de tydligen slappna av och låta sina tonårsbarn sköta sig själva.

De är så fantastiskt fina när de speglar sig i vattnet. Nog påminns man om Pjotr Tjajkovskijs balett Svansjön. För några månader sedan hade jag förmånen att få se dessa barns första balettlektion. Ännu har de inte dansat Svansjön, men vem vet…

Ännu finns det höstlöv kvar

Än finns det lite gula löv kvar.

En hel del har ändå blåst iväg, som man kan sepå denna ”bluffbild” jag har tagit för ett tag sedan. Vill ni veta hemligheten? Jo bilden har jag tagit ner i vattnet i en damm, och sedan vänt den upp och ned. Jag såg en sådan bild på nätet, och tänkte det skulle vara kul att testa.

 

Nu när det är Halloween, öh jag menar Alla helgons helg är det mycket aktivitet i kyrkor och på kyrkogårdar. Jag promenerade runt lite på gamla kyrkogården och tittade på skyltarna de satt upp för att berätta om vissa av personerna som är begravda där.

Ett ensamt träd vid havet, innan mörkret sänker sig över nejden.

Vi fick i alla fall se fåglarna på skylten

Jag har läst i tidningen om en ny vandringsled utanför stan. Idag testade vi den. Det fanns en fin skylt med vad man kunde se utefter leden vid parkeringen. Man kunde också få hjälp av en app, men det såg vi inte förrän vi kommit tillbaka.

Vi gick förbi bronsåldersgravarna. Det finns flera stora stenhögar, där förnäma personer från forntiden är begravda.

Vi hoppade över stubbar och stenar, men vad vi mest hoppade över så var det komockor. (Ja, jag ska strax gå ut och borsta skorna!)

Vad står det på skylten Jan?

Vänd!! Men var är fåglarna då??

Långt bort i fjärrän, bortom taggtråd och järnvägsspår ligger fågeltornet. Inte kom vi dit, men kanske vi tar en enklare väg nästa gång. Vi såg inte en enda fågel, men det är väl fel årstid. Nu hittar vi dit i alla fall.

Brittsommar igen

När det inte är dimma så är det Brittsommar. Färgerna är som allra finast nu.

Rätt som det är har löven blåst iväg, så man får njuta så länge det varar.

Ronja gillar också att ta vara på de sista solstrålarna, innan trädgårdsmöblerna åker in på vinterförvaring.

Förra helgen var det fint besök på föräldrarnas balkong. Till och med den afrikanske brorsan var där, och det är inte varje helg det sker. Kul att vi kunde vara med. Den svenske brorsan med fru hade med sig buffémat, och den tror jag nästan mina föräldrar äter på än. Ändå är de inte smålänningar.

 

 

Jag trodde dimman skulle lätta

Meteorologen lovade brittsommarväder och varmt. Så klart jag trodde på det. Jag klädde på mig och gick ut. Tänk så fint det skulle bli när solen skulle bryta igenom den tjocka dimman. Det droppade i huvudet på mig när jag gick längs allén.

Här är samma utsikt som på första bilden i mitt tidigade inlägg som heter bokhylledamm. Så olika det kan vara!

Ungefär så här ser man när man är närsynt. Ändå kan man faktiskt se en liten, liten ”plutt” som står och spanar på den där anordningen de har till sommarens fontän.

Jag gick ut på piren för att se om jag kunde komma lite närmre. Visst är det en häger, som står och spanar utåt viken. Jag tänkte om jag skulle skrämma den lite, så jag fick se när den flög iväg. Fast det blev förstås bara en tanke. Så grym kan man ju inte vara. Så får jag väl skylla mig själv att jag inte orkar släpa på storkameran när jag är ute och motionerar.

Men hade jag haft med den hade jag säkert inte fått se någon häger. Så det så!

På golfbanan

Ha, ha, det trodde ni va! Inte har väl jag och Jan gett oss ut på 18-hålsbanan!

Nej, nej. När det är icke-säsong, då kan man gå in på Lysingsbadets minigolfbana utan att slå ett enda slag. Det är så fina växter där.

Vi hade varken golfboll eller klubba. Här fanns annat att roa sig med. Gissa varför Jan tittar sådant ner i dammen..

Jo, här fanns massor av jättefina fiskar. Stora var de också.

Undrar om gofspelarna hinner med att se allt det fina här?

Daggkåpan gjorde skäl för sitt namn med alla sina droppar.

Det blev en fin lördagspromenad i alla fall, trots ett riktigt gråväder. Hösten kan ju faktiskt lysa upp även en riktigt grå dag!

Bokhylledamm

Dammet har stått som en rök över kvarteren, de senaste dagarna. Jag har äntligen tagit mig i kragen och dammat alla våra böcker (de som vi har på övervåningen). Nu när det är klart kan jag säga att jag gått igenom varenda bok vi har i 7,5 bokhyllor. Den halva innehåller lite annat än böcker också. Därför kallar jag den halv.

När jag inte dammar, går jag promenader och funderar över ditt och datt. Tänk om man hade alla dessa kunskaper i sitt huvud, som man har i alla böcker. Vilken väldig jättehjärna, man skulle ha då.

Nyligen lyssnade jag till radioprogrammet ”Söndagsintervjun” med Birgitta Dahl som gäst. Hon och hennes man Enn Kokk har tydligen ett jättebibliotek i sin stora våning. Hon funderar över vad som ska hända med hennes böcker när hon dör. Hon är rädd att de ska brinna upp i ett värmeverk. Alla hennes böcker är katalogiserade i olika avdelningar efter ämnen, och det finns inte plats för flera böcker nu. Deckarna måste de ha i sin sommarstuga.

Faktiskt är våra böcker också sorterade i avdelningar, och alla romaner står i bokstavsordning efter författaren. Några av våra böcker är så gamla och slitna att man ofelbart skulle kunna börja tänka på ett värmeverk. Detta får vi bara inte nämna för Jan, som då irriterat pratar om bokbål och brända kunskaper.

Nu dröjer det nog ett tag innan jag dammar alla böckerna igen. Däremot har jag fått en massa tips om böcker jag kan läsa, när jag läst ut den jag håller på med. Jag kanske aldrig mer behöver gå till biblioteket?

 

Hösten är här!

Idag blåser det ute som om stormen Knud hade kommit tillbaka. Jag var ute ”tidigt” idag för jag skulle handla lite diverse grejor. När jag gasade förbi med bilen kom jag på att både Blomsterlandet och Djurmagasinet inte öppnar förrän klockan tio. Då fick jag ändra om lite i planerna och handla maten först. När jag kom ut från Blomsterlandet fick jag hålla hårt i de två blommorna jag köpt, för att de inte skulle blåsa sönder. Som vanligt fick jag beslutsångest vilken blomma som var finast. Då blev det två istället. En till en kompis och en till mig också :).

Bilderna jag lägger ut kommer från tidigare promenader, när det var ett annat väder. Idag känner jag inte för att ta en enda bild.

Visst är det spännande när man bara ser en övervuxen trappa, så där rakt ut i tomma intet! Här ute fanns ett gammalt sinnessjukhus, som det hette på den tiden. Kanske har det funnits en läkarvilla här. De hade ju ständig tjänst, och var tvugna att bo nära patienterna.

Nu ligger superflådiga hus här i slänten i stället. Själv är jag mer intresserad av att fotografera gräs.

Tack för idag, säger jag. Så får vi se hur länge det dröjer till nästa inlägg. Kanske jag blir lite bättre nu när det blir höst och kallt. Jag hoppas det. Annars får jag väl en ”hurring” av Paula :).

I skogen

Idag har vi varit iväg och promenerat på Tjustleden. Det är alltid roligt att komma iväg och se något annat än sitt vanliga promenadstråk.

Älgen visade oss vägen vart vi skulle gå.

Det var så fina stigar att gå på.

Kan detta vara penningastenen? Jag tror det, men Jan säger att det bara finns kredikortsstenar numera.

Vi gick uppför en väldigt brant backe, som vi kallade för Hammarbybacken. Det var efter ett väldigt fånigt tv-program vi såg igår när Pernilla Wahlgren skulle springa uppför Hammarbybacken med sin PT. Jag tror vi klarade denna backe bättre än henne, men så var den nog inte lika brant.

Här har jag fotat en text jag hittade i en veckotidning. Jag håller på med storrensning hemma på tidningar, och det går verkligen åt. Texten passar bra på mig!

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga upp en bild på en liten stolt prins. Kul att få vara med och fira honom, tyckte vi.

 

Lite bilder från min vardag.

Två dagar denna veckan har jag jobbat. Det var roligt att träffa arbetskamraterna igen, och även att göra lite nytta.När jag cyklade dit på morgonen, tänkte jag på hur många morgnar jag cyklat här i olika väder. Denna morgon var det dimma. Det är alltid lite speciellt om morgnarna.

Övriga dagar behöver jag ju inte gå upp så tidigt om morgnarna. Då väntar jag tills det blir lagom temperatur, och går ut på promenad.

Denna gång gick turen till Båtsmansstugorna. Dessa byggdes under 1700-talet till båtsmännen. Det verkar vara lågt i tak därinne. Kanske var det för att spara virke. Båtsmännen kan väl inte ha varit lika korta som jag?

Här står det en cykel redo också, för spännande färder…

Varför inte cykla till skogs? Den som är spänstig klarar det nog, men vi brukar ta bilen. Då kommer man ju lite längre. Till detta ställe har vi varit många gånger förut. Det är så mysigt att sitta här vid den lilla sjön och duka fram lite matsäck.

Här var det så tyst att man bara kunde höra träden susa. Ända tills det började smälla utav någon typ av skjutövningar. Då tog vi stigen och traskade oss tillbaka till bilen igen.