Perfekt kattgömställe!

Tur det finns lite öppet vatten på en del ställen, så änderna har någonstans att vara. Annars ser det väl inte helmysigt ut att vinterbada. Ena dagen snöblaskar det.

Andra dagen sticker solen fram en aning, och allting känns genast lite lättare.

Ronja däremot tycker det har blivit alldeles för mycket tv-tittande de senaste dagarna. OS är ju oerhört sövande för en katt. Om inte matte och husse ser kanske jag kan byta kanal…

Nej, det blev till att gå och gömma sig i garderoben istället. Fint ställe jag hittat va? Man kan komma in i garderoben via en hemlig ingång, så ingen människa vet var man är. Perfekt för en katt som inte vill se OS!

Vinterbilder längs vägen

Härliga fredag! Sovmorgon, och när man vinklade upp persiennerna sken solen så det glittrade i snön. Jag behövde en bild på sjukhuset, som jag ska ha i min bok. Det passade ju bra idag då, och Jan var snar att hänga med.

Nej det blev inget brygghäng idag. Vi skulle ju ner mot stan.

Vi gick förbi det gamla pumphuset. Det lyste så gult och fint. Någon gång i tiden har det fyllt sin funktion. Nu är det bara vackert att titta på.

Så fick jag då några bilder på min arbetsplats sedan många år. Enligt mitt mått ett alldeles lagom stort sjukhus att jobba på. Nyligen fick det utmärkelsen sveriges bästa medelstora sjukhus. Det är ju roligt att höra i dessa dagar, när man ser hemska siffror på hur patienter får vänta på operationer bland annat.

Idag är de förstås ingen arbetsdag, så vi vänder helt om och går hemåt igen.

Nu har isen lagt sig över viken, men den är inte särskilt stark ännu. Har ni sett vad häftigt det ser ut när pilträdet speglar sin skugga på isen!

När vi kom hem var det en som gärna ville gå ut. Såklart fick hon det, och då blev det en promenad för henne uppe på vindskyddet, medan jag plockade fram en trädgårdsstol och satte mig nedanför henne på en fäll och njöt av solen.

Mörka moln över Brevik

Igår var det ett härligt busväder. Nej, jag har inte alls ändrat mig. Måste vi nödvändigtvis ta bilen till stan för att göra några ärenden, då är det jag som går hem. Jag drog mig nedåt vattnet för där är det alltid som värst.

Snön yrde som vassa nålar i ansiktet och när jag kom hem var låren alldeles skära. Då känns det bra att komma in i värmen. Sedan är det tillåtet att lata sig!

I natt hade det kommit ännu mera snö. I Norrland har det ju varit katastrofmycket. Här får vi vara glada för det lilla. Jag vaknade vid 4-tiden på morgonen av att plogen körde fram och tillbaka inne på vårt område. Sedan somnade jag om, och sedan sov vi så länge att mina föräldrar ofelbart hade kallat det för att försova sig. Nåväl det är ju lördag, och vem bryr sig…

Titta vilka mörka moln som tornar upp sig över Breviksskolan. Vilken tur att vi gick ut på promenad just nu när solen var framme, i alla fall lite granna. När vi kommer in blir det nog mer nederbörd.

Ändå ljusare blev det…med lite snö!

Tänk vad det lyser upp med lite snö! Sedan blir det ju bara bättre när solen skiner också. Såklart fick det bli en promenad ned till stan. Jag har ju ledig dag.

Stora moln tornade upp sig. Det såg nästan lite spöklikt ut. Mitt ärende på stan var att hämta mina nymonterade glasögon. Jag köpte nya för några veckor sedan när det var rabatt. Förhoppningen var att jag skulle kunna se bättre när jag läser. Det blev inte så mycket bättre. Dessutom ramlade glaset i högra ögat ut när jag bara gått några meter på stan. Nu skulle jag få nytt högerglas som passade bättre i bågen.

Optikern sa att man kan få åldersförändringar i ögat, som gör det svårt att få fungerande progressiva glas. Nu har jag nya glasögon mest ”för syns skull”. Jag får väl fortsätta att ta av mig glasögonen när jag läser. Annars kanske högerglaset kanske hoppar ut igen, så kan jag läsa med högern ;).

Vi gjorde också ett besök på biblioteket. Igår läste jag ut en bok jag fick i julklapp som är skriven av Leif G W:s dotter. Jag tycker nästan hon skriver bättre än far sin. Nu hade jag med en lista med böcker, som jag vill läsa någon gång. Turigt nog hittade jag en av dem, så nu har jag lite att läsa igen.

Till middag gjorde jag en Bönpaj. Kul namn tycker jag :). Det kunde ju bli en fin vegetarisk middag tänkte jag. Det tänkte inte alla i familjen, så det blev till att steka lite falukorv till den. Så blev det med den vegetariska dagen.

 

 

Vi går mot ljusare tider.

Det är så mörkt och grått om dagarna, men ändå kan man om man är riktigt uppmärksam se att kvällarna är lite ljusare än vid juletid. Jag har ju inte skrivit sedan dess. Här är en bild från dagens promenad. När vi gått över bron och kommit ut på ön flög det upp en hel flock med hägrar. Hoppas att hägern ifrån statsparken har fått lite kompisar nu, så han fick vara med i denna flock!

Ja här på bloggen lyser inte flitens lampa! Jag har just lämnat in förra årets bloggar till publicering. Det är så roligt att spara och bläddra i om man funderar på när man gjorde det och det. Nu har jag ganska många sådana böcker. Så tänkte jag än en gång att jag kanske skulle sluta blogga. Det blir ju mest detsamma man skriver om. Då blev det protester fån maken som tycker det är roligt att titta tillbaka på bilderna. Egentligen har jag fullt upp med annat skrivande nu. Naiv som jag är tror jag att jag ska skriva en bok om mitt yrkesliv. Den ska förstås bara tryckas i ett exemplar. Blir det bara ett exemplar kanske den blir guld värd (ha, ha, ha).

 

Tomten was here!

God Jul!

Oj, en tomte till. Den här var väl ändå modell äldre? Julklappsäcken är tom, men turligt nog finns det paket under granen.

Detta är Stadsparken, där det tidigare huserade en häger. Så fort lekparken blev klar försvann den till något lugnare ställe. Här är det nu ständigt ett härligt oväsen av glada barn.

Det finns många roliga aktiviteter här både för gammal och ung.

Efter allt motionerande övergick vi till festande.

Vi passade på att fira födelsedag, medan han var här hos oss. Grattis Daniel!

Nu har julgästerna åkt hem till sig igen. Det är intensivt när de är här men det är långt mellan gångerna.

Vi kommer att sakna detta tandlösa fejs.

Snöfritt både dag och natt.

Det var i alla fall lite vintrigt av frost idag, men ingen snö. Solen ligger lågt och skuggorna är långa.

När snön lyser med sin frånvaro får man väl bjuda på lite snöbär istället.

Bryggorna ligger vita av frost, men ingen tillstymmelse av is i viken.

En kväll när jag gick hem från jobbt förra vecka försökte jag få en bild på supermånen. Jag trodde inte det skulle gå att få någon bild med mobilen, men alltid blev det något som de säger i Åmål.

Nere på stan är det liv och rörelse nu, så här innan jul. Nästan så det har blivit en liten skog på Rådhustorget. Där har de ju fått lite julstämning i alla fall, trots avsaknad av snö.

Födelsedagskalasens månad

Ett helt hus för oss själva får vi när vi ska besöka Kalle med familj. Vi bäddar med sängarnas fotändar mot fönstret, och när vi släckt ljuset är det bara att titta ut på en stjärnhimmel som man bara kan se om man kommer långt ut på landet.

Ja man får kanske kika lite uppåt, men bakom tallarna kunde vi allt se några blinka fram.

Den förste som fyllde år var pappa. Han firade i dagarna två.

93-åringen visar upp sina blommor.

Kulturhuset på andra sidan gatan hade fått sig en orange belysning.

Så åkte vi ut i Dalslandsskogarna igen.

Kalle fyllde också år, men inte lika många som sin morfar.

Vi åkte in till Vänersborg för att äta födelsedagsmiddag.

Elliot beställde själv vilken mat han ville ha. Kyckling fick det bli, samma som han får på dagis ibland. När vi var klara sa han : Jag betalar! Jag har en guldpeng…

Men det slapp han, så vi gick och köpte godis i butiken precis bredvid detta häftiga skyltfönster.

Innan vi åkte hem till Västervik igen fick vi hjälpa till med lite skogsavverkning.

…och så lekte vi ju lite med bilar också förståss!

 

 

 

Årets första snö har kommit – och försvunnit igen.

Stora, stora snöflingor dalade ned från skyn när vi gluttade bakom persiennerna i går morse. Självklart smälte de direkt de kom till backen. Ronja fick stora flingor i skallen när hon skulle ut och undersöka det hela.

Nej det bar snabbt in igen. Här ute kan man ju inte vara.

Hela dagen var vädret grått, blaskigt och kallt. När kvällen kom åkte vi på teater. Nu hade det hunnit bli alldeles kolsvart ute. Vi körde ned bilen mellan marchallerna och parkerade vid ett gammalt övergivet järnvägsspår. En man med reflexväst dirigerade oss : följ maschallerna bara, och vi gjorde så. En stor metallgrind stod och gnisslade, vi trampade på måfå i mörkret genom vattenpölarna, runt den gamla industrilokalen. Bakom en tung metalldörr med en handskriven skylt gick vi in och blev varmt emottagna av grannen och några andra. Vi gick vidare in i lokalen till Reuterdals konditori. Detta konditori fanns i Västervik, många år innan vi flyttade hit. Bageriet staratde upp under slutet av 1800-talet och var ganska stort då. Det var de som började med Haags limpor och Oves bröd, som är väldigt bekant för oss som bor här. Mycket konditorivaror gjordes också.

Dagens Reuterdals i fabrikslokalerna var inte dåliga de heller. Det fanns bullar, mjukt böd, kolakakor syltkakor mm. Vi satte oss vid de små caféborden och blev serverade av damer i tidstypiska kläder.

Sedan ringdes det in till föreställning. Bakom det svarta sammetsdraperiet fanns en scen där lokala förmågor agerade. ”Liket rör sig” heter teatern och den handlade om hur Västerviksborna revolutionerade mot svälten 1917. Detta var i slutet av första världskriget och arbetande folk hade knappt mat för dagen. Matförrådet i St Gertruds kyrka visade sig vara undermåligt. Folk behövde potatis, enormt långa tåg med människor följde agitatorn ”Röde Frans” och demonstrerade för en rättvisare fördelning av maten. Rösträtt för kvinnorna var också något som följde med detta. Dessa hungerdemonstrationer spred sig till stad efter stad i Sverige. Man kan än i dag besöka ”Röde Frans” grav på Nya kyrkogården i Västervik.

Liket rör sig behandlar demokratins genombrott i Sverige. Demokratin rör sig fortfarande, åt vilket håll är kanske vår sak att fundera över.

Teatern var en upplevelse för mig och Jan, som inte är ute så mycket i svängen. Extra intressant är det ju med den lokala anstrykningen.

Idag var det återigen fint väder. Då tog vi en promenad till stan och hem. Strax bakom tornet stod ”Röde Frans” 1917 på Rådhustorget på en låda och talade om demokrati till Västervikarna. Det är bara 100 år sedan.

Guldglans både ute och inne?

Nog blir man alldeles överväldigad när man ser alla dessa guldgula löv. Tur man inte har detta träd på tomten. Visst är det vackert att titta på, men undrar om dessa skulle fått plats i min lilla kompost. I helgen har jag räfsat upp de mesta löven på vår tomt, så nu fick man pressa ned locket när man skulle lägga i potatisskalen från söndagsmiddagen. Komposten är full!

Nog är björken fin, men den slår knappast bokträdens blad i motljus. Naturens guld är svårslaget i skönhet.

Här kommer stadens guld istället. Idag kom jag inte ut förrän det började skymma. Det har varit lite gråare väder, vilket passade mig bra. Vi hjälptes åt att måla skavankerna som blivit under fönsterbrädorna sedan de bytt 19 fönster åt oss. Kanske behövs det en strykning till, men vi målar inte med guldfärg.

Eller förresten – varför inte. Kunde man kanske måla lite guldstänk under fönsterbrädorna. Då skulle det ju se ut som om solen sken in jämt!